SÖMNPARALYSER
Måndag, veckans sämsta dag! Eller?
Inte för mig, inte idag. Det känns som jag har tagit helg nu. Tjoho!
Haft plugg hängandes över mig hela helgen (även fast jag inte pluggat hela helgen så finns det ändå där) och nu är seminariet avklarat och jag har bara roliga saker framför mig. Vi ska ha en föreläsning i morgon på morgonen om kraft och rörelse och sedan ska vi ut i lekparken och testa på det i praktiken. Efter det åker jag faktiskt hem.
Så nu har jag handlat lite färdkost - gluten & mjölkfria valmofrallor i märket Fria gluten free och gluten & mjölkfritt godis! När det inte blir för ofta tycker jag faktiskt om de där 5 timmarna hem. Är jag konstig då? Jag tycker det är avslappnande att åka bil, sjunga och äta godis haha.
Har precis ätit chilli med ris och grönsaker och lyssnat på ett avsnitt av Creepy-podden. Det är en podd som jag aldrig lyssnat på eftersom jag inte klarar av sånt då jag får mardrömmar av allt. Men på tal om mardrömmar var jag tvungen att lyssna på avsnittet "sömnparalys" då det är någonting jag själv lider av. Jag har tidigare bara googlat på nätet och inte hittat speciellt mycket, eller, jag har inte läst om så många människor som haft det utan bara fakta. Det känns så otroligt skumt och konstigt när jag ska förklara för folk om varför jag inte sover på nätterna och jag ska beskriva sömnparalys, det känns som jag är den enda i världen som upplevt det när alla ser så frågande ut haha. Så därför var det så skönt att lyssna på det här avsnittet, känner igen mig så jävla mycket i i stort sett allt. Sömnparalys är alltså typ när man vaknar men kroppen fortfarande sover. Eller, man är någonstans mellan vaken och sovande för man drömmer ju fortfarande men man vaknar upp och ser det här i verkligheten och man kan inte röra en enda centimeter av sin kropp hur mycket man än försöker. (Ni hör ju, jag kan inte förklara, lyssna på podden vettja!) Vaknat och sett både ansikten, spindlar, hört viskningar osv osv som de berättar om i podden. Och jag kan aldrig somna om. Jag är inte den som vaknar upp och skrattar och tänker "haha, det var bara en sömnparalys vad töntigt" utan jag tänder lampan, dricker vatten, går på toaletten, ser på tv osv för att inte somna in i samma skit igen. Det tar på riktigt timmar innan jag kan somna om. Så det är inte konstigt att man är helt förstörd under dagarna. Inte nog med att jag spenderar timmar vaken på nätterna efter en sömnparalys så är just grejen i sig så himla fysiskt jobbig då man verkligen använder all sin kraft för att försöka skrika eller röra sig. Usch! Sedan är det ju inte bara just nätterna jag har de här paralyserna jag sover dåligt utan nätterna efter spenderar jag ju halva natten rädd för att somna..
De jag pratat med tror att jag får panikångestattacker på nätterna i form av sådana paralyser. Något annat kan de inte svara för det finns inte så mycket forskning om mardrömmar så att man kan få hjälp att bli av med dem på något sätt. Men det kan kanske stämma det de säger. För just nu känner jag mig nog tryggare än jag gjort på väldigt länge, och plötsligt drömmer jag inga såna drömmar längre. Och det är heeelt otroligt! Alltså jag vet inte hur länge jag haft de här drömmarna, jag skulle säga att jag i 4 år har haft dem iallafall var eller varannan vecka om man skulle slå ut dem på alla 4 år. Sedan är det ju på de åren såklart så att jag ibland haft dem två nätter i rad osv. Innan de 4 åren hade jag också något liknande väldigt ofta runt 9:an - 1:an och nu när jag tänker efter riktigt noga minns jag en redan från när jag låg i mitt gamla rum i vårt gamla hus vilket betyder att jag kan ha varit högst 5 år då.
Minns hur jag vaknade och skrek och att mamma sprang in till mig. Usch.
Och så är de borta nu. Fantastiskt!
Dock är jag ju inte den som tror på att saker är bra för alltid och jag hoppas hoppas och hoppas att jag inte triggat igång någonting med den här podden nu. För den gav mig fan rysningar, haha.
Ha en bra måndag nu! Det ska jag ha. Jag ska bara slappa, packa och städa. Solen tittar fram också så kanske till och med kan bli en promme, jag som tyckte det var alldeles för kallt för att gå idag.
Inte för mig, inte idag. Det känns som jag har tagit helg nu. Tjoho!
Haft plugg hängandes över mig hela helgen (även fast jag inte pluggat hela helgen så finns det ändå där) och nu är seminariet avklarat och jag har bara roliga saker framför mig. Vi ska ha en föreläsning i morgon på morgonen om kraft och rörelse och sedan ska vi ut i lekparken och testa på det i praktiken. Efter det åker jag faktiskt hem.
Så nu har jag handlat lite färdkost - gluten & mjölkfria valmofrallor i märket Fria gluten free och gluten & mjölkfritt godis! När det inte blir för ofta tycker jag faktiskt om de där 5 timmarna hem. Är jag konstig då? Jag tycker det är avslappnande att åka bil, sjunga och äta godis haha.
Har precis ätit chilli med ris och grönsaker och lyssnat på ett avsnitt av Creepy-podden. Det är en podd som jag aldrig lyssnat på eftersom jag inte klarar av sånt då jag får mardrömmar av allt. Men på tal om mardrömmar var jag tvungen att lyssna på avsnittet "sömnparalys" då det är någonting jag själv lider av. Jag har tidigare bara googlat på nätet och inte hittat speciellt mycket, eller, jag har inte läst om så många människor som haft det utan bara fakta. Det känns så otroligt skumt och konstigt när jag ska förklara för folk om varför jag inte sover på nätterna och jag ska beskriva sömnparalys, det känns som jag är den enda i världen som upplevt det när alla ser så frågande ut haha. Så därför var det så skönt att lyssna på det här avsnittet, känner igen mig så jävla mycket i i stort sett allt. Sömnparalys är alltså typ när man vaknar men kroppen fortfarande sover. Eller, man är någonstans mellan vaken och sovande för man drömmer ju fortfarande men man vaknar upp och ser det här i verkligheten och man kan inte röra en enda centimeter av sin kropp hur mycket man än försöker. (Ni hör ju, jag kan inte förklara, lyssna på podden vettja!) Vaknat och sett både ansikten, spindlar, hört viskningar osv osv som de berättar om i podden. Och jag kan aldrig somna om. Jag är inte den som vaknar upp och skrattar och tänker "haha, det var bara en sömnparalys vad töntigt" utan jag tänder lampan, dricker vatten, går på toaletten, ser på tv osv för att inte somna in i samma skit igen. Det tar på riktigt timmar innan jag kan somna om. Så det är inte konstigt att man är helt förstörd under dagarna. Inte nog med att jag spenderar timmar vaken på nätterna efter en sömnparalys så är just grejen i sig så himla fysiskt jobbig då man verkligen använder all sin kraft för att försöka skrika eller röra sig. Usch! Sedan är det ju inte bara just nätterna jag har de här paralyserna jag sover dåligt utan nätterna efter spenderar jag ju halva natten rädd för att somna..
De jag pratat med tror att jag får panikångestattacker på nätterna i form av sådana paralyser. Något annat kan de inte svara för det finns inte så mycket forskning om mardrömmar så att man kan få hjälp att bli av med dem på något sätt. Men det kan kanske stämma det de säger. För just nu känner jag mig nog tryggare än jag gjort på väldigt länge, och plötsligt drömmer jag inga såna drömmar längre. Och det är heeelt otroligt! Alltså jag vet inte hur länge jag haft de här drömmarna, jag skulle säga att jag i 4 år har haft dem iallafall var eller varannan vecka om man skulle slå ut dem på alla 4 år. Sedan är det ju på de åren såklart så att jag ibland haft dem två nätter i rad osv. Innan de 4 åren hade jag också något liknande väldigt ofta runt 9:an - 1:an och nu när jag tänker efter riktigt noga minns jag en redan från när jag låg i mitt gamla rum i vårt gamla hus vilket betyder att jag kan ha varit högst 5 år då.
Minns hur jag vaknade och skrek och att mamma sprang in till mig. Usch.
Och så är de borta nu. Fantastiskt!
Dock är jag ju inte den som tror på att saker är bra för alltid och jag hoppas hoppas och hoppas att jag inte triggat igång någonting med den här podden nu. För den gav mig fan rysningar, haha.
Ha en bra måndag nu! Det ska jag ha. Jag ska bara slappa, packa och städa. Solen tittar fram också så kanske till och med kan bli en promme, jag som tyckte det var alldeles för kallt för att gå idag.
