KLOCKAN 02:00
Klockan är 02.00 och jag är vaken. Det är tyvärr inget ovanligt, men oerhört jobbigt.
Just nu känner jag bara för att börja grina. Jag vet inte hur jag ska få bort obehagskänslan. Bort måste, den, ut ska den.
Jag orkar inte se på film, det är för ljust och för mycket ljud, orkar inte lyssna på podcast det är för mycket ljud, jag har provat att lyssna på sådana där ASMR-ljud i form av regn och åska osv men det fungerar inte. Jag vill bara sova. Det är allt jag vill just nu. Jag är helt slut i kroppen och i huvudet men jag kan inte. Ni vet när man vill hålla ögonen öppna men man är så trött så de bara slås igen ändå? Jag vill bara hålla mina ögon stängda men de åker per automatik upp ändå. Jag har haft mardrömmar igen, tror jag. Eller jag vet inte vad jag ska kalla det nu. Jag kan inte ens förklara för jag låter nog helt jävla sjuk. Rädd är jag iallafall. Och jag vet att ingenting är på riktigt, jag är ju inte dum, så jag försöker verkligen med all min kraft att somna om. Först försöker jag somna om med lamporna släckte och rummet tyst och allt sånt för jag vill inte behöva tända en jävla lampa eller sätta på en film för att somna om. Då kommer jag lura mig själv att jag behöver det för att kunna somna sen. Jag vill tvinga mig själv att somna om på en gång för att bryta det dåliga mönstret. Men nu har jag provat precis allt och jag kan inte somna ändå. Nu har jag hamnat ute i soffan med lamporna tända och Filip och Fredrik på tv:n. Deras röster får mig lugn. Vanligtvis tycker jag att de är väldigt skrikiga och jobbiga att lyssna på sent på kvällen men programmet ”Ska vi göra slut?” var det enda programmet i världen som kändes någorlunda behagligt just nu.
Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag ÄR inte rädd. Eller jag är inte rädd för någonting som till exempel spöken eller sånt som det säkerligen låter som när jag skriver att jag har mardrömmar och inte vågar släcka osv. Det är mer att jag är rädd för att somna om för jag orkar inte drömma mera hemska saker eller känna den där paniken fler gånger. Jag orkar varken psykiskt eller fysiskt. Därför vågar jag inte somna om. Men allt jag vill är att sova. För jag är så sjukt jävla trött.
Jag undrar när allt det här ska försvinna? Det har hållt på i år nu. 2-3 år kanske? Mer eller mindre i perioder. Och jag hade det även när jag var lite yngre. Just nu vill jag verkligen bara sova med någon. Det hjälper inte mot drömmarna men det hjälper att någon finns där när jag vaknar. Men jag FÅR inte sova med någon bara för att jag är rädd.. Jag SKA kunna klara att sova själv. Jag måste visa mig själv att jag är stark ensam så jag får inte börja sova med kompisar eller så som är en lockande tanke, för då kommer jag tro att jag inte klarar mig själv.
I övrigt har jag haft en underbar dag och älskat livet i vanlig ordning. Varit i skolan och pluggat, vid havet, handlat, åkt bil och lyssnat på musik med Amelie. Märktes att vi inte umgåts själva på ett tag, var en riktigt mysig dag!