HEMMA I VARBERG
Det känns så konstigt att jag har två städer jag numera kallar ”hem”. Jag har varit hemma i Filipstad under veckan och nu är jag hemma i Varberg. Förra året runt den här tiden och även en lång tid framåt efter det kände jag som Håkan Hellström sjunger ”ingen plats att kalla hem”. Eller jag hade egentligen känt så längre än så. Jag hade ett hem och när det var sålt kände jag mig inte hemma någonstans. Jag har ju växt upp hemma hos min familj så det har ju alltid varit hem på sätt och vis. Men sedan jag flyttade hemifrån har alltid mitt hem varit nummer ett, dit jag längtat när jag varit hemma hos familjen. Så när jag flyttade hem till dem igen under en period, dessutom boendes i kontoret i något slags kaos av saker kände jag mig inte riktigt hemma. Sedan flyttade jag in i en stor 3:a som jag aldrig helt kände mig bekväm i heller, det kändes bara som något tillfälligt. Och så vidare till Varberg, då blev det helt fel i mitt huvud. Varberg var ju verkligen inte en stad jag var van vid. Det var nytt alltihop. Det kändes konstigt att jag inte var hemma här, och heller inte hade något hem att komma till när jag åkte till Filipstad. Men nuförtiden har jag två hem. Jag känner mig verkligen hemma här, med livet och mina vänner. Det var som om det tog mig ett år att förstå att jag faktiskt bor här, att det är här jag lever största delen av min tid. Det var en viktig person för mig som sa till mig innan jag flyttade ”Gå in för det här helhjärtat nu. Tänk inte hela tiden på att du ska komma tillbaks till Filipstad utan skaffa ett liv där nere. Sedan får du se vart du hamnar när skolan är klar.” Nu precis inför andra året på min skolgång har det satt sig. Vi får se vart jag hamnar i framtiden, men NU bor jag och lever mitt liv här.
Det har varit en jättemysig vecka hemma i Filipstad. Det började med att jag träffade världens finaste människor. Det var så roligt att vi allihop träffades tillsammans. Jag bara njöt och kände hur mycket jag älskar att umgås med människor som verkligen känner mig, som vet hur jag är på riktigt. De verkar på något vis tycka om mig precis som jag är, med mina mindre bra sidor. Jag vet inte hur jag ska beskriva det utan att berätta exakt vad jag pratar om. Men jag har mina konstigheter för mig, och de vet om det, och jag känner verkligen att de tar mig precis som den jag är. Det känns alltid bra att komma tillbaks till Filipstad.
Har hunnit med att festa till det, se på fotboll i nykroppa – är det någonting jag verkligen saknar jättemycket här i Varberg är det att titta på sport, i vinter ska jag tvinga folk att titta på innebandy med mig, och fungerar inte det går jag fan själv, provat på det här med golf, haft fredagsmys och mysiga frukostar, tittat på OS, gjort saft. Det har varit en jättemysig vecka helt enkelt.
Nu är jag tillbaks till Varberg och det började med sommarens sista fest. Det var verkligen jätteroligt, men nu är jag klar. Nu ska det bli skönt att komma tillbaks till verkligheten igen.
Idag har jag sovit hela dagen och ätit pizza, det kändes som att det var okej idag. Sitter och väntar på att klockan ska gå så att jag kan åka och hämta Amelie på tågstationen. Så mysigt att hon är tillbaks i Varberg på heltid igen efter att ha varit i Helsingborg hela sommaren