HÅKAN HELLSTRÖM & HURULA
http://www.rockbladet.se/2016/06/hurula-intervjurecension/
Ibland vet ni, så blir man så trött på all musik. Allt man gillat innan bleknar plötsligt, allt låter som skräp. Jag har i stort sett ingen låt på på någon av mina spellistor som jag vill lyssna på för tillfället. Förutom den där låten där uppe. Hurula – Sand. Vill alltid ha musik i öronen så den där låten spelas hela dagarna. I bilen, i hörlurarna på väg till och från bilen och i högtalaren hemma. Jag varvar den med några andra Hurula-låtar. Jag kommer ju spela sönder den, honom.
Som tur är kom Håkan med nytt. Det kom verkligen i rättan tid! Jag har nog aldrig blivit så enormt glad för några nya låtar som jag blev när albumet släpptes. Jag vet inte varför men jag vill alltid bestämma vilken låt som är bäst, men just nu är det omöjligt. Jag har suttit och noga lyssnat igenom låtarna och en efter en tänker jag ”Den här är bäst”. Tar nog några lyssningar till för att jag ska kunna tycka något annat än att de alla är bäst bara. Jag tror Elefanten & Sparven.
Jag utan dig tyckte jag inte om först, och ville inte tycka om den heller för det var någon som skrev på twitter att det kommer bli den låt som alla älskar mest. Men när jag lyssnat på den ordentligt älskar jag den såklart. Pärlor tyckte jag bestämt inte heller om i början, men insåg att den nog har en av de bästa texterna.
De jag inte tagit till mig är i sprickorna kommer ljuset in och du fria. Men det kommer kanske.
De låter inte tillräckligt fint för att jag ska orka lyssna mig genom texten noggrant än så länge. Och tyvärr är det ju så att hur fin en text än må vara kommer man ju ändå inte lyssna på låten om man inte tycker om hur det låter.
Nej jag säger inget
För tårar dunstar bort vid or